Blogg

En lördagkväll i slutet av april

Vad gör en socialdemokratisk riksdagsledamot en lördagkväll i slutet av april? Vill ni veta? Jag har svaret. Stressäter chips och ”filar” på 1:a maj-tal. ”Filar” betyder för undertecknad att hon kastar talet i soptunnan för femtioelfte gången, trycker in en näve chips till och stirrar tomt på pappret framför sig.

1:a maj för arbetarrörelsen är så speciell, så viktig. En tradition, något som upprepas och bibehålls år efter år efter år. Vi går tillsammans. Marscherna är de samma och ibland återanvänder vi till och med plakaten, men känslan och gemenskapen i tåget är unik. (Ok, det finns några kommuner där Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen förändrat sig, i Herrljunga kan du inte gå i tåg men både äta våfflor och hoppa hoppborg, kan rekommenderas det är riktigt trevligt och mycket folk.)

Första gången jag 1:a maj-talade har jag glömt. Jag var så nervös att det är helt utraderat. Så kan det gå. Fint är att det alltid är två som lyssnat på mina tal – mina föräldrar. Föräldrar är oerhört lojala, eller hur? Någon gång ska jag ta mod till mej och fråga vad jag sa och hur det gick den där första gången.

I år är lite som den där första gången. I år är nämligen första gången jag ska tala i Sjuhärad. Historien är lång, men kortversionen är att riksdagsvalkretsarna från och med 2018 ska göras om och eftersom Vårgårda och Herrljunga då kommer tillhöra Södra Älvsborg så har ni redan nu fått en bonusriksdagsledamot. Därför första 1:maj-tal i Sjuhärad. Jag är jätteglad för att jag blivit inbjuden till Svenljunga, det ska bli fint att få fira tillsammans med kamraterna där men jag är nog lite extra nervös.

Vad kommer jag tala om då? Jo, om det som jag tycker är viktigt på arbetarrörelsens dag, om jobben, om solidariteten mellan generationer, klasser och kön, om det internationella engagemanget. Jag kommer prata om rörelsen och kraften vi har när vi går tillsammans för att förbättra världen och verkligheten.

För plötsligt var chipsskålen tom och talet färdigt. Nu längtar jag bara efter att blåsorkestern ska börja spela och tåget ska gå. Och om du undrar om det verkligen blev mer än chipssmulor på pappret är du välkommen att sluta upp tillsammans med oss! I alla Sjuhäradskommunerna firar arbetarrörelsen 1:a maj, så en blåsorkester eller en hoppborg är aldrig långt borta – välkommen!

Hälsningar Maria

 

Vårkvällar är sagolika ändå

solnedgång